Detta är en berättelse om tjej (låt oss kalla henne Ulrika) och en rekryteringspsykolog (låt oss kalla honom psykologen). Det kommer fram hos psykologen att Ulrika jobbar mycket med HBT-frågor och är öppen homosexuell på jobbet. Psykologen rynkar lite på pannan.
Psykologen: "Men vad, går du runt på jobbet och berättar att du är homosexuell? Jag berättar inte att jag är heterosexuell."
Ulrika: "Gör du inte? Jag ser att du har ring på fingret och gissar att du är gift och har fru?"
Psykologen: "Ja, det stämmer."
Ulrika: "Jag gissar också att det händer att du berättar på jobbet vad du och din fru gjort i helgen eller så?"
Psykologen:" Ja, det gör jag ju."
Ulrika: "Ja, då har du ju berättat att du är heterosexuell (eller kanske bi-)."
Psykologen: "Ja, just ja. Det har jag inte tänkt på."
Ulrika: "Nä, just det."
Vad vill jag säga med detta? Jo, att vara öppen som homosexuell handlar om så mycket mer än att gå omkring och säga just att "jag är homosexuell". Det handlar om att kunna vara sig själv och kunna delta i diskussionerna vid t ex fikabordet. Jag tror att alla blir en bättre medarbetare, eller överhuvudtaget mår bättre, av att kunna vara just sig själv och inte behöva lägga energi på att dölja sitt sanna jag.
