Tillbaka i Stockholm

Regnbågsfamiljen är hemma i Stockholm igen. Vi har hunnit med en massa olika grejer, hälsa på en massa folk som till exempel Annas lille grabb som bara var tre veckor men nästan lika stor som Liam. Vi har åkt på lite utflykter och hunnit vara på BVC för att få lite vaccin. Det är gratis och frivilligt att ge sitt barn vaccin, men jag undrar egentligen varför. Inte varför det är gratis, men finns det någon som tackar nej till att ge sitt barn vaccin? Jag skulle vilja höra bra argument till att inte göra det. Vad händer om man väljer att inte låta sitt barn få vaccin och det sedan blir sjuk i någon av sjukdomarna det skulle ha varit vaccinerat emot?

Vår lillgrabb börjar bli stor nu, med lite assistans av att filten tog slut har han vänt sig över till mage. Han pratar massor och gillar, som ni ser, att lyssna på sagor.

Nu väntar en fullspäckad vecka eftersom det äntligen är Stockholm Pride. Happy Pride everyone!

Vart är min grupp då?

Som nybliven förälder känns det viktigt att kunna ventilera tankar och funderingar med andra nyblivna föräldrar. Därför är det ju jättebra att det finns olika föräldragrupper. Innan Liten var född gick vi i en föräldragrupp med andra blivande regnbågsfamiljer, jättebra tycker jag. Nu efteråt finns det en hel uppsjö med olika föräldragrupper, till exempel ensamma-mammor-grupp, men det är ju inte vi, mammagrupper, men där pratar de om hur det känns efter förlossningen och hur det är att amma och så. Jag har ingen aning om något sådant. Det finns också en massa pappagrupper, där pappor kan prata om hur de känner, men jag är ingen pappa. Regnbågsgrupper är väl det som stämmer bäst för mig, men det är liksom inte riktigt rätt ändå. De andra i de grupperna har ju planerat att skaffa barnet tillsammans. Vart finns gruppen för oss som har glidit in från sidan på en räkmacka???

Vaddå duktig???

Jag har funderat på en sak. Jag gör det själv, men varför säger man hela tiden att ett barn är duktigt? Till exempel när han rapar, det är bra att han gör det men är han verkligen duktig när han gör det? Eller när han bajsar? Samma sak där, det är jättebra att han gör det så att han inte får magknip, mer är det så duktigt att bajsa egentligen. Det är ju en medfödd kroppsfunktion. Som sagt jag säger det själv, men varför gör man det?

Roligt att åka bil

Familjen har nu varit på turné ett par dagar. Eller tja turné 0ch turné vi har varit ett par dagar hemma i Linköping. Skönt med lite space tycker Sofia, roligt att åka bil tycker Liam.

Regnbågsfamiljen tycker att det räcker med så väldigt mycket värme nu. Det blir liksom lite jobbigt för en liten plutt som Liam. Men det är skönt, fast lite trångt, att bada i diskhon. Snart dags att inviga den nyinköpta badbaljan. Vi har nämligen hunnit med en tur till IKEA och barnfamiljshoppat lite. Det känns bra för mig att vi kan bo här också alla tre.

Och under punkten övrigt kan man reflektera över om det är så bra för husfriden med systemkamera. Sofia tycker inte lika mycket om att vara med på kort som jag tycker att det är att ta kort... Hon fastnar däremot och är helt galet snygg!

Bad, shopping och babybjörn

Snart är den här dagen, som varit full av nya erfarenheter, till ända.

Det är rätt mysigt med liten lägenhet ibland (tycker jag, inte Sofia...), men när hela lägenheten ligger i söderläge och det är sol och varmt ute blir det också helt galet varmt inne. För en liten krabat, ja för stora krabater också för den delen, kan det vara skönt att ta ett bad då. Idag var första gången jag badade honom. Det var uppskattat med ett dopp, för både Liam och mig, men vi reagerade lite olika. Han slutade gråta och jag började. Hmm, har visst blivit lite blödig...

Vi har också hunnit med en shoppingtur på Globen. Vi letade efter en sån där "min första bok" att sätta in foton och skriva en massa i. Det gick så där. Vi stötte på ett regnbågsfamiljsproblem... I alla böcker ska man ju fylla i någon form av släktträd och i alla står det mamma och pappa. Så ser ju inte vår familj ut. Det skulle kanske vara en affärsidé att börja med produkter som riktar sig mot regnbågsfamiljer.

Dagen avslutades i Täby hos familjen Larsson/Bergström. Då blev det vattenkrig med de små ligisterna i familjen, 2 och 6 år gamla. Jag vet inte riktigt om det var de eller jag som hade roligast, men det var ju så länge sen man fick ha vattenkrig. Vi provade också att vända på Liam i babybjörnen så att han tittade framåt, det uppskattades. Men vi drog två lärdommar; vi måste höja upp honom lite så att han inte ser ut som en liten rumpnisse som sticker upp näsan över kanten och vi behöver ha ett dreggelskydd... Jag undrar hur det kommer att bli när han får tänder...

Under punkten övrigt ska jag inte prata om kyrkorna på Öland utan meddela att jag har blivit med systemkamera. Så nu ska här banne mig dokumenteras regnbågsfamilj.

Blåöga ändrar fokus

Jag tänker så här; mitt liv har ändrat fokus och därför känns det rätt naturligt att bloggen gör det också. Blue Eyed Ulrika kommer nu att bli ett ställe där jag skriver om hur det är att vara en del i en regnbågsfamilj. Världens bästa regnbågsfamilj om du frågar mig. Självklart kan det hända att jag slänger in ett och annat inlägg om annat också.

Lillgrabben har nu hunnit bli två och en halv månad och jag gör mitt bästa för att lära känna min nya familj. Det är annorlunda än vad mitt liv varit tidigare. Det känns till exempel inte lika viktigt att det står Fred Perry på skorna (även fast jag råkade köpa två par härom dagen) längre. Ett skratt och ett leende från Liam kan göra dagen. Då gör det inte så mycket att han kräks på mina nya kläder...

Och för övrigt har jag shoppat en kettlebell idag och kört väl valda delar av Sugar Daddy på stranden i Gålö. Och jag behöver inte stå i vassen... ;)