Jag har funderat på en sak. Jag gör det själv, men varför säger man hela tiden att ett barn är duktigt? Till exempel när han rapar, det är bra att han gör det men är han verkligen duktig när han gör det? Eller när han bajsar? Samma sak där, det är jättebra att han gör det så att han inte får magknip, mer är det så duktigt att bajsa egentligen. Det är ju en medfödd kroppsfunktion. Som sagt jag säger det själv, men varför gör man det?
1 kommentar:
En amatörteori från mig: Förr i tiden "skammade" man ofta barnen när de bajsade osv. genom att reagera med "usch vad det luktar" osv. Nutidens föräldrar försöker ofta fokusera på att inte ge naturliga kroppsfunktioner en negativ klang och det kan låta alltifrån "har du bajsat" med en jätte glad uppmuntrande ton, till "nämen vad duktig du é - har du bajsat (efterföljt av lite gull gull gull). :-) Själv har jag en fundering om varför jag alltid pratar om mig själv som tredje person. "Ska du komma till mamma?!" "Mamma älskar dig!" osv. Jag födde barn och helt plötsligt pratar jag som om jag vore Drottningen. ;-)
Skicka en kommentar