Tillbaka i Stockholm

Regnbågsfamiljen är hemma i Stockholm igen. Vi har hunnit med en massa olika grejer, hälsa på en massa folk som till exempel Annas lille grabb som bara var tre veckor men nästan lika stor som Liam. Vi har åkt på lite utflykter och hunnit vara på BVC för att få lite vaccin. Det är gratis och frivilligt att ge sitt barn vaccin, men jag undrar egentligen varför. Inte varför det är gratis, men finns det någon som tackar nej till att ge sitt barn vaccin? Jag skulle vilja höra bra argument till att inte göra det. Vad händer om man väljer att inte låta sitt barn få vaccin och det sedan blir sjuk i någon av sjukdomarna det skulle ha varit vaccinerat emot?

Vår lillgrabb börjar bli stor nu, med lite assistans av att filten tog slut har han vänt sig över till mage. Han pratar massor och gillar, som ni ser, att lyssna på sagor.

Nu väntar en fullspäckad vecka eftersom det äntligen är Stockholm Pride. Happy Pride everyone!

Vart är min grupp då?

Som nybliven förälder känns det viktigt att kunna ventilera tankar och funderingar med andra nyblivna föräldrar. Därför är det ju jättebra att det finns olika föräldragrupper. Innan Liten var född gick vi i en föräldragrupp med andra blivande regnbågsfamiljer, jättebra tycker jag. Nu efteråt finns det en hel uppsjö med olika föräldragrupper, till exempel ensamma-mammor-grupp, men det är ju inte vi, mammagrupper, men där pratar de om hur det känns efter förlossningen och hur det är att amma och så. Jag har ingen aning om något sådant. Det finns också en massa pappagrupper, där pappor kan prata om hur de känner, men jag är ingen pappa. Regnbågsgrupper är väl det som stämmer bäst för mig, men det är liksom inte riktigt rätt ändå. De andra i de grupperna har ju planerat att skaffa barnet tillsammans. Vart finns gruppen för oss som har glidit in från sidan på en räkmacka???

Vaddå duktig???

Jag har funderat på en sak. Jag gör det själv, men varför säger man hela tiden att ett barn är duktigt? Till exempel när han rapar, det är bra att han gör det men är han verkligen duktig när han gör det? Eller när han bajsar? Samma sak där, det är jättebra att han gör det så att han inte får magknip, mer är det så duktigt att bajsa egentligen. Det är ju en medfödd kroppsfunktion. Som sagt jag säger det själv, men varför gör man det?

Roligt att åka bil

Familjen har nu varit på turné ett par dagar. Eller tja turné 0ch turné vi har varit ett par dagar hemma i Linköping. Skönt med lite space tycker Sofia, roligt att åka bil tycker Liam.

Regnbågsfamiljen tycker att det räcker med så väldigt mycket värme nu. Det blir liksom lite jobbigt för en liten plutt som Liam. Men det är skönt, fast lite trångt, att bada i diskhon. Snart dags att inviga den nyinköpta badbaljan. Vi har nämligen hunnit med en tur till IKEA och barnfamiljshoppat lite. Det känns bra för mig att vi kan bo här också alla tre.

Och under punkten övrigt kan man reflektera över om det är så bra för husfriden med systemkamera. Sofia tycker inte lika mycket om att vara med på kort som jag tycker att det är att ta kort... Hon fastnar däremot och är helt galet snygg!

Bad, shopping och babybjörn

Snart är den här dagen, som varit full av nya erfarenheter, till ända.

Det är rätt mysigt med liten lägenhet ibland (tycker jag, inte Sofia...), men när hela lägenheten ligger i söderläge och det är sol och varmt ute blir det också helt galet varmt inne. För en liten krabat, ja för stora krabater också för den delen, kan det vara skönt att ta ett bad då. Idag var första gången jag badade honom. Det var uppskattat med ett dopp, för både Liam och mig, men vi reagerade lite olika. Han slutade gråta och jag började. Hmm, har visst blivit lite blödig...

Vi har också hunnit med en shoppingtur på Globen. Vi letade efter en sån där "min första bok" att sätta in foton och skriva en massa i. Det gick så där. Vi stötte på ett regnbågsfamiljsproblem... I alla böcker ska man ju fylla i någon form av släktträd och i alla står det mamma och pappa. Så ser ju inte vår familj ut. Det skulle kanske vara en affärsidé att börja med produkter som riktar sig mot regnbågsfamiljer.

Dagen avslutades i Täby hos familjen Larsson/Bergström. Då blev det vattenkrig med de små ligisterna i familjen, 2 och 6 år gamla. Jag vet inte riktigt om det var de eller jag som hade roligast, men det var ju så länge sen man fick ha vattenkrig. Vi provade också att vända på Liam i babybjörnen så att han tittade framåt, det uppskattades. Men vi drog två lärdommar; vi måste höja upp honom lite så att han inte ser ut som en liten rumpnisse som sticker upp näsan över kanten och vi behöver ha ett dreggelskydd... Jag undrar hur det kommer att bli när han får tänder...

Under punkten övrigt ska jag inte prata om kyrkorna på Öland utan meddela att jag har blivit med systemkamera. Så nu ska här banne mig dokumenteras regnbågsfamilj.

Blåöga ändrar fokus

Jag tänker så här; mitt liv har ändrat fokus och därför känns det rätt naturligt att bloggen gör det också. Blue Eyed Ulrika kommer nu att bli ett ställe där jag skriver om hur det är att vara en del i en regnbågsfamilj. Världens bästa regnbågsfamilj om du frågar mig. Självklart kan det hända att jag slänger in ett och annat inlägg om annat också.

Lillgrabben har nu hunnit bli två och en halv månad och jag gör mitt bästa för att lära känna min nya familj. Det är annorlunda än vad mitt liv varit tidigare. Det känns till exempel inte lika viktigt att det står Fred Perry på skorna (även fast jag råkade köpa två par härom dagen) längre. Ett skratt och ett leende från Liam kan göra dagen. Då gör det inte så mycket att han kräks på mina nya kläder...

Och för övrigt har jag shoppat en kettlebell idag och kört väl valda delar av Sugar Daddy på stranden i Gålö. Och jag behöver inte stå i vassen... ;)

Lillebror blir stor

Hmm, ja jag får väl erkänna att jag är inte 23 år längre... Skit också. :P Idag tar min pyttelilla lillebror studenten. Grattis Andreas! Lite tråkigt är det allt att inte kunna vara med och fira hans dag. Men Sofia och Liam är i alla fall där. Och jag har till och med kunnat lyssna på webradion när han blev intervjuad i morse (ca kl 08:25). Han är inte riktigt klok min bror...

Lillebror, om du läser det här så finns det en racervolvo i Linköping. Den har sett sina bästa dagar men är din om du vill...

Blåöga räknar ner

Okej, sorry! Jag vet att jag är dålig på att blogga, förlåt förlåt förlåt...

Jag är fortfarande på stora sjöhavet och det börjar så smått att bli dags att summera den här resan (Honey, I'm coming home!). Jag vet inte riktigt om det ska klassas som a) en saffarikryssning b) ett träningsläger eller möjligen c) en insats för världen.

a) Blåöga är barnsligt förtjust i djur... Så att få se valar, delfiner, sköldpaddor, flygfiskar, rockor, kameler och en massa ödlor i sin rätta miljö har varit riktigt häftigt!

b) Blåöga börjar att bli rätt fit och det är skönt! Tack Linda och Magnus. Snart är 95 dagar avklarade på den här skutan och vi kommer nog att landa på mellan 10 och 15 vilodagar från fysen. Det både syns och känns! Idag var det dags för slutprov på fysen, bänkpress, teoriprov, crossfit och adrenalin som sprutade ut ur öronen. På funktionärerna också så att de glömde räkna. Men jag är riktigt nöjd med resultatet.

c) Okej, mellan all safari, träning och pauser i hamn har vi gjort lite nytta också. Eskort av fartyg med humanitär hjälp, spaning efter pirater och hjälp till flyktingar som smugglas från Somalia (läs mer på Försvarsmaktens hemsida).

Så okej det kanske blir a, b OCH c... Och så har jag ju lärt mig en massa om marinen och framförallt lärt känna en massa nya människor. Och Palmquist, jag lovar att jag i alla fall ska försöka att bli bättre på att blogga...

Update

Här kommer en update från stora sjöhavet. Vi har hunnit gå i hamn i både Mombasa och Seychellerna. Lågtrycken snurrar åt andra hållet här, men inte vattnet när man drar ur proppen i vasken (fråga VaktC röd...). Skönt med fast mark under fötterna. Rätt tufft att ta in alla skiftande intryck. Det jag uppskattar mest med Seychellerna är att man som blond kvinna kan gå på byn utan att folk stirrar på en och gör ljud efter en. Man kan välja själv vilken affär man ska gå in i och kolla på grejer där utan att folk drar i en.

Ute till sjöss har vi letat pirater och eskorterat fartyg från WFP (World Food Program) med mat till somalierna. Inte så actionfyllt men viktigt.

Hemma växer Liam så att det knakar. Räknar ner dagarna tills jag kommer hem till min familj, snart!


Träningen börjar ge resultat... Och nu har vi gått in i en ny fas, deffen. Inget snask och fight the white. Måste ju bli snygg tills man kommer hem.


Förutom att spå väder praoar jag ibland som helikoptermek. Det gillade i alla fall indierna på fartyget bakom...

LIAM

En vecka till är avklarad och jag har hunnit se delfiner, snorklat i korallrev och träffat ÖB men skit i det! Nu är han här, mannen i mitt liv... I onsdags kom vår lilla Liam. Jag är inte alls partisk när jag säger att han är världens sötaste grabb! Och han har världens duktigaste mamma (ja, den hemma i Sverige förstås).

Fripassagerare på skutan

Adenviken bjuder på sol, värme och fukt. Men börjar så smått vänja mig vid det nu, även fast jag mestadels av tiden jobbar inne i ac-miljö. Igår hade vi en fripassagerare på båten, en liten pippi som valde att vakta våra livflottar. Snällt av den tycker jag.

Idag har jag och L varit på studiebesök i 12:e kanon. Vi fick prova köra lite. Coolt! Vi var som barn på julafton! Tack VtB! Tydligen så går det nåt lopp hemma i Svedala som heter typ Run for water. Loppet är 6 km, just för att det i snitt är så långt som en afrikansk kvinna går efter vatten varje dag. Vi är inte sämre här på båten så det blev 37 varv runt på däck och sen dricka en massa vatten... Varmt men skoj.

Lördag på GOA

När vi ligger till kaj bunkras det för fullt med drivmedel och mat. På onsdagar är det dags för den viktigaste bunkringen, lördagsgodisbunkringen i markan! Jag tycker att jag och L har lyckats rätt bra den här veckan...

Som det har stått i en massa medier (t ex Försvarsmaktens hemsida) så är vi nu operativa och puttrar runt på stora sjöhavet för att eskortera fartyg och skydda dem mot pirater. So far har iaf inte jag sett en enda pirat, har spanat efter träben och lappar för ögonen, men icke. En himla massa handelsfartyg har jag dock sett, det ena större än det andra.

Annars börjar det så smått kännas att man har varit instängd på en båt i drygt en månad, finns liksom inte direkt tid och plats för att vara för sig själv och fundera. Men vi gör det bästa av saken.



Det är varmt här... Efter ett löppass på kajen sist vi var i Djibouti. Liten är med!

I'm back

Har tagit en paus från bloggen ett tag, men nu är jag back on track igen. Vi är framme i operationsområdet men är inte operativa ännu. Har hunnit med två dagar i Djibouti. Vilket ställe... Det tuggades khat i höger- och vänstervarv och folket bara hängde längs vägarna. Vissa rishögar eller bara en jordplätt kunde vara en hel familjs hem. Man uppskattar verkligen det man har hemma. Var inte ut på byn något, räknar med ett till hamnstopp i Djib och hinna med det då. En av två dagar hade vi permis, den spenderades vid poolen på Sheraton (låter finare än vad det var...). Skönt att få koppla av ett tag, det blir rätt långa arbetsdagar på den här jollen.

Dag två i Djib var tjänst med besök på den franska flygbasen. Ett pass i helikoptern. Nyttigt och nice. Såg en massa jättesköldpaddor och en stor rocka. Ja, och en massa fartyg så klart. Vi blev också överflugna av en rote franska Mirage. Coolt... Resten av helikoptergänget är ombord nu, himla trevligt att få träffa grabbsen igen.

Ingen bebis har kommit hemma än...

Allemansbad

Igår fanns det möjlighet till allemansbad i Röda havet. Prognosen sa 26 grader i vattnet så jag sa ja... Hopp i från styrbords minport. Röda havet är jäkligt salt... Och vad gäller bilden så sa PT M att man kunde bli lite pluffsig av kreatinet men jag förstod inte att det skulle bli så mycket och så fort.

Skärtorsdagsmässa

Påsk firas även här ombord, även om det kanske inte är på samma sätt som hemma. Men vi kanske ska rita påskkort, klä ut oss och gå och knacka på i hytterna. Eller så inte... Igår kväll hade vi i alla fall skärtorsdagsmässa på helikopterdäck. Bagarna hade bakat bröd, så det blev nattvard också. Det var himla trevligt, även om jag inte direkt är djupt religiös. Men som en mycket vis man sa "I skyttegravarna finns det inga ateister...".

...och nej det var inget aprilskämt med flygfisken! Jag har dock delfiner kvar på min checklista...

Flygfisk: check

Det är ju värsta zooresan jag är iväg på. Stod ute på bryggvingen för att ta en nypa luft och prata lite med utkiken. Då hoppade, flög eller vad de nu gör, ett litet stim flygfiskar förbi. Det har jag aldrig sett tidigare, inte ens i fångenskap. Rätt skoj.

Annars känns det att det börjar dra ihop sig (på flera sätt...). Vi har haft en maxtemperatur idag på ca 32 grader och det är riktigt fuktigt i luften. Nattemperaturen går inte under 20 grader längre. Och solen tar rätt bra...

Det blir riktigt mycket jobb, men jag klagar inte. Det är skoj. Eller som chefen skämtade vid matbordet "Det blir högre i tak om man går på knäna...". Jag har hunnit få lite lyx idag också, vi har en massagebänk ombord.

Tänker på familjen...

Suezkanalen

Så där ja. Då har man åkt i Suezkanalen också så nu puttrar vi fram i Röda havet. Rätt facinerande hur allt fungerar här nere. Mutor och lurendrejeri... Vi hade en spejare längst fram i fören som spanade efter försäljare som kom i båtar och sedan försökte komma ombord för att sälja sina "skatter". Vad jag vet hände detta dock inte.

Det märks att vi börjar komma en bit söderut nu. Mitt på dagen är det för varmt att vistas ute i solen. Just nu är det 24 grader i skuggan. I morgon åker de blåa uniformsshortsen på...

Moské och kyrka bredvid varandra längs kanalen.

Öken! Vet inte om jag vill veta vad som kommer ut ur rören...

Det var inte bara vi som väntade på att åka igenom kanalen.

Röda havet är inte alls rött!

Alexandria

Två dagars brake i Alexandria är avklarat, skönt att få gå i land . Alex, som alla locals säger, bjöd verkligen på olika sidor. Jag vet inte om det direkt är en framgångsfaktor att vara blond, blåögd kvinna för att få en lugn promenad på stan. Som tur var hade vi med oss "våra män"...

Jag vet inte riktigt vad som krävs för att få körkort här, eller om man ens behöver ha något. Trafiken är verkligen helt hysterisk. Det bevisades inte minst när vi såg en man bli påkörd, han dog direkt. Otäckt.

För att inte ligga flera dagar i magsjuka tänkte vi att äta på hotellen var en bra idé. Middag dag 1 blev på en takterass till ett hotell. Riktigt bra thaimat och helt okej utsikt över bukten. Dag 2 var en kvalitetsdag. Vi spenderade dagen vid poolen på ett femstjärnigt hotell. Skönt med lite sol. Middagen blev sen libanesiskt på Four Seasons. Riktigt lyxigt. Som sagt Alex har visat både sin fram- och baksida... Jag förstår nu poängen med all-inclusive i Egypten...



De var inte riktigt vana vid att det gick omkring turister här...


Lokala småpojkar vid sin "fotbollsplan"...


Pool- och strandområdet på hotellet där jag tillbringade söndagen.

Kreta

Snart två veckor avklarade på stora sjöhavet. Vi fortsätter med förberedelser, utbildningar och övningar. Bland annat har vi haft repetitionsutbildning i brandsläckning ombord. Jag ver inte riktigt men typ hälften av släckvattnet kom på mig själv...

Gårdagen bjöd på en skymt av Kreta. Vore nice att åka dit med familjen om ett tag. :) Idag har jag agerat frisör och snyggat till chefen lite. Bra för vitsorden...

Medelhavet har ju hittills varit rätt snällt men nu har det börjat bli lite dyning igen. Vi rullar 10-12 grader så stolen man sitter på kasar omkring och vi går som fyllon här på båten. Det finns de som betalar för att gå i Lustiga huset. I morgon dags att gå i land igen. Egypten this time.

Tips på hemsidor

För de av er som vill läsa mer kommer det att finnas information på följande sidor:

Försvarsmaktens sida för vår operation

Marine Traffic - sida där man kan följa fartyg via deras transponder. Vi befinner oss just nu straxt söder om Kreta. Ibland tappar sidan kontakten med oss, det betyder INTE att vi har sjunkit...

Helikoptrarna på plats i Djibouti

Foto: Nina Karlsson/Försvarsmakten

Igår kom våra helikoptrar med besättning fram till Djibouti. Där kommer de att acklimatisera sig och förbereda sig tills vi kommer med fartyget om drygt en vecka. Då väntar mer övning innan operationen drar igång.

Läs mer på Försvarsmaktens hemsida .

Navy SEALs?

Is this Navy SEALs???

Efter 11 dygn ombord börjar det gå en massa konstiga smittor ombord. Magsjukan drabbade bara 5 pers. Men nu har nåt ännu läskigare spridit sig. I byssan verkar det gå något mohikanvirus, måtte det inte smitta via maten. Men ännu värre är den mustaschbakterie som verkar vara rätt så utbredd ombord... Bordningsstyrkan verkar vara värst drabbade. Men det har också spridit sig till ynglingarna ombord som mest ser smutsiga ut...

Låg på bacon

Vilodag från fysen idag, välförtjänt tycker jag själv.

Vi får riktigt bra mat på den här skutan, men inte så ofta... Mellan lunch och middag är det 7 timmar! En timme kvar nu. Så jag börjar bli riktigt låg på bacon... Alla äpplen är uppätna (har fått i mig 4 st idag) och någon ond människa har planterat en IED på bänken här i form av en biskvi... Men jag och Linda är starka och kämpar emot. Bara 4 dagar kvar till lördag.

Just nu har vi skyddsövning, vilket innebär att jag sitter på min drabbningsplats med flytväst, typ rånarluva och vantar på, medans sjömännen irrar runt i båten och tätar läckor och plåstrar om skadade.

Aktuell position vid krysset på kartan och idag har det varit soligt och 15 grader varmt.

Sköldpadda: check

Vi tuffar fram i Medelhavet och är norr om Algeriet nu. Jag fipplar med en massa karttjänst, och stora kartor tar lång tid att skriva ut. Passade då på att lufta mig själv ute på däck. Och det var tur, för då blev det dags för del 2 av vattensafarin. Såg en liten sköldpadda, bedömt 40 cm, som låg och sprattlade i vattnet. Var då tvungen att gå in till bryggan och skälla lite på ManO för att han varit nära att köra på den stackars lilla sköldpaddan. Han bad så mycket om ursäkt.

Annars börjar jag bli en rätt cool sjöbuse nu. Ingen sjösjuka, glider lite coolt ner för räcket i lejdarna, precis som de riktiga sjömännen och börjar så smått att lära mig sjötugget... :P

Gibraltar

Kl 0200 natten till idag passerade vi Gibraltarsund. Det lär inte hända särskillt många gånger till i livet så vi passade på att ta en paus i sovandet och gå upp och kolla. Det var förvånadsvärt mycket ljus på den afrikanska sidan, med Tanger som så klart lyste mest där. På bilden är klippan i Gibraltar. Jag ångrar inte sömnpausen.

I övrigt kan jag meddela Seppi och gänget att ikväll kommer helikoptergänget att flossa tillsammans under högtidliga former. :)

Cadiz: been there, done that, got the t-shirt...

20 grader och moln var vad Cadiz hade att bjuda på en lördag som denna. Riktigt skönt med tre timmars permission och få komma i land en stund. På tre timmar gäller det att hinna med så mycket som möjligt, så det blev till att racerturista... Lunch på ett ytterst genuint ställe, det var verkligen inga andra turister där. För min del blev det lamm och en cerveza, nice! Sen en fika på en uteservering på ett torg, lite souvenirshopping, vinsmuttning, strosa runt och köpa glass... Hittade ett torg där jag köpte en solfjäder, tror att det var ett bra drag för framtiden...

Ganska nöjd över att ha fast mark under fötterna...

Riktigt coolt ställe där vi smuttade på 14-årigt vin som hälldes upp ur tunnorna. Kyparen skrev med krita på disken vad vi hade beställt. En lokal man kom in och köpte en hel flaska som tappades upp ur tunnan, en etikett klistades på och flaskan slogs in i tidningspapper.

Linda och Robban turistar med glass, i bakgrunden marknadsståndet där jag köpte min solfjäder.

LAND!!!

Efter en vecka på sjön är det äntligen dags att få lite fast mark under fötterna. Vi är i Cadiz i sydvästra Spanien. Det är molnigt men 20 grader varmt så det får väl klassas som helt okej... På schemat för dagen står bland annat uppstart av kvinnligt nätverk ombord men framför allt lunch på nån schysst sylta i stan, och jag får ha mina egna civila kläder på mig! :)

"I'll be back..."

Rutinerna börjar sitta

Snart en vecka avklarad och rutinerna börjar sitta nu.
- Godis bara på lördagar (för det säger pappa M)
- Träning 5-6 dagar i veckan (för det säger PT M)
- Tandtråd 3 gånger i veckan (för det säger Seppi)

Och det är 17 grader varmt och bara 1-2 meter vågor. :)

Valar: check

Vilken morgon! Ca 2 meter vågor men det är lång våglängd så med mina nyfunna sjöben går det riktigt bra. Solen skiner och det är +16 grader ute. Flygoverallen är nedkavlad och knuten runt midjan = t-shirt...

Och det bästa av allt! Jag har sett mitt livs första valar i frihet! 2 st av okänd art... Och by the way vi är fortfarande utanför Portugal...

Portugal

Vi tutar på ganska bra med den här skutan. Just nu befinner vi oss utanför södra Portugal. Biscaya gick rätt bra ändå (bara ett kräks...). Men ikväll ska det tydligen blåsa upp och bli uppåt 5 meter vågor. Vi får se hur det går, får nog spänna fast mig i bingen... Jag börjar dock att så smått hitta mina sjöben. :)

Annars jobbar vi på för fullt med förberedelser inför missionsstarten och med utbildningar i höger och vänstervarv. Ett par vändor på däck för att kolla när snabbåtarna sjösätts har också hunnits med. Rätt coolt. Det är rätt läckert vilka saltbeläggningar det blir på relingen av allt saltvatten som piskas upp.

Vattnet är typ ljust marinblått, temperaturen +14 grader och vi rollar (gungar) 8 grader... Life is quite good.

Biscaya...

Jahapp, då har man varit sjöman i tre dagar. Och nu är vi i Biscayabukten! Aktuellt väder: 11 grader varmt, 13 m/s och 2 meter vågor. Det gungar på rätt bra, men hittills har jag huvudet upp och fötterna ner... Det blir en vilodag från fysen idag för att spara lite energi i kroppen om det skulle vara så att det blåser upp mer så att jag måste gå in på reserverna.

Bilden är från i lördags innan vi kastade loss. En lite rolig story (tyckre jag iaf) från innan vi kastade loss är att när vi stod på läsidan i väntan på order för att paradera fram till de anhöriga stod ca 10 man från amfibiekåren (som typ ska vara de tuffaste i marinen) och i hög falsett sjöng "oooooh, no baby please don't go...". Ett fnitter utbröt...

Thinking of you back home!

Sjösjuka: check

Kielkanalen utan vågor var nice. Men sen kommer man ju ut på Nordsjön... Kulingvindar och 3 meter vågor var mer än vad mitt landkrabbebalanssinne klarade av... Tur att pappa M tog hand om oss...

Men nu är vi i Engelska kanalen, +6 grader, sol och typ 0,5 meter vågor. Laddar upp med nya påsar inför Biscaya på onsdag...

Skepp o hoj, hissa gomseglet!

Så har vi kastat loss. Spännande och troligen givande äventyr väntar.

Jag kan meddela att det finns INGEN snö längs Kielkanalen... +3 grader och knappt några vågor... Men vänta bara... Vi har laddat upp med kräkspåsar och åksjuketuggummin.

Hytten är pyntad och träningsprogrammet är inlett. Men pulvret och pillerna går vi på först när operationen börjar...


Foto: Carl Sjösten/Försvarsmakten

Webbsidestips:
Marine traffic - sida där man kan följa fartyg.
Försvarsmaktens hemsida